Kapitel 1. Upp genom luften, ända till…

En gång, för flera dar sedan, tog jag och knöt ihop ett knippe ballonger. I mitt bälte som håller uppe mina byxor. Sakta började jag lyfta från marken. Jag steg högre och högre. På gatan därnere blev bilarna som små myror. Ett tåg tuffade fram över en bro – det såg ut som en mask. Jag steg högre. Så knöt jag loss två ballonger från bältet och släppte dem. Då började jag sakta, sakta sjunka igen. Det blåste lite grann så jag drev omkring där uppe i luften. Ett flygplan passerade förbi. Jag vinkade till alla passagerare och till piloten. Han vinkade tillbaka. Jag släppte två ballonger till och sjönk lite snabbare nu. Nu närmade sig marken. Jag såg kossor som betade på en äng. Några får sprang omkring och bräkte: bäääähhh. Så kom landningen – mitt ute på ett gräsfält fullt av maskrosor och andra blommor. En massa fjärilar fladdrade omkring. Jag släppte alla kvarvarande ballonger och började gå. Inga hus syntes någonstans. Inte en människa. Men där borta, vid skogsdungen, tyckte jag att jag såg att det rörde sig. Jag gick snabbt åt det hållet. Jodå, det rörde sig någonting mellan träden. Jag ökade takten. Snart kom jag fram. Och plötsligt såg jag något jag inte alls hade väntat mig. Jag blev fullständigt överraskad.
Vad det var för något? Det får du veta snart.