Kapitel 13. Utflykten

En trollslända kan flyga rätt fort och en gumma går vanligen rätt långsamt. Det dröjde därför inte länge förrän gumman började gnälla med hög röst.
”Hallå där, sländan!”, ropade hon. ”Jag hinner inte med. Dessutom har jag ont i mina ben!”
Trollsländan saktade in, vände på huvudet, tittade på oss med sina stora ögon.
”Då får ni ta tåget”, sa han. ”Det går fort.”
”Tåget?”, undrade jag. ”Vi åkte ju spårvagn förut. Finns det tåg också?”
”Ja visst”, sa sländan. ”Ett tåg som går fortare än vinden när det blåser. Vi är strax framme vid tågstationen.”
Och plötsligt såg vi ett stort, gult hus framför oss. Mitt på huset stod det med stora bokstäver DET HÄR ÄR TÅGSTATIONEN. VÄLKOMMEN TILL TÅGET.
Gumman muttrade när hon linkade fram. Trollsländan surrade med sina vingar och stod helt stilla i luften precis vid dörren till tågstationen.
”Nu ska ni in och hämta era biljetter. Gå till biljettluckan och säg att ni ska ha biljetter och att ni är mina gäster. Sen går ni ombord på tåget. Vi ses längre bort.”
Trollsländan lyfte upp i luften och flög snabbt iväg.
Vi gick in i huset. Mycket riktigt, där fanns en lucka i väggen, och på en skylt ovanför luckan stod det HÄR FINNS TÅGBILJETTERNA.
När vi kom fram till luckan såg jag till min förvåning att där inne satt en katt. En stor, grårandig katt. Gumman vid min sida började plötsligt morra. Som en hund. Jag skyndade mig att säga att vi var trollsländans gäster och att vi skulle ha var sin biljett.
Katten la huvudet på sned och sköt fram två biljetter utan att säga något.
Jag tog dem och frågade katten var tåget fanns.
”Där! Dit min svans pekar just nu”, jamade katten stilla. Svansen pekade åt ena hållet och…jo, där borta stod det ett tåg, ett alldeles rött tåg.
”Kom!”, sa jag till gumman, och så gick vi fram till tåget. Utanför tågdörren stod det en liten skäggig gubbe. Han var klädd i en blå uniform, och på jackan var det broderat ordet TÅGVÄRD. Gumman plirade på gubben, och han plirade tillbaka. Han såg påtagligt förtjust ut.
”Billetterna, tack”, sa gubben.
Jag gav dem till honom. Han studerade dem en stund, tog fram en penna och skrev något på dem.
”Varsågoda. Gå ombord”, sa gubben och höll upp tågdörren.
”Vet du vart vi ska?”, undrade jag.
”Ja visst”, svarade gubben. ”Ni ska till Hotahejti.”
Vi gick ombord.