Kapitel 16. Rymdskeppet

Vi var nu på väg mot en gruva. Ingången syntes klart: ett hål in i berget framför oss. Trolla och jag rörde oss relativt långsamt längs den smala grusvägen fram emot berget. Trollsländan flög lika makligt sakta ovanför oss.
”Du, trollsländan”, ropade jag upp till honom. ”Vet du något om att ett stort segelfartyg just nu finns på ytan på sjön?”
Trollsländan gjorde halt i luften. Huvudet vickade lite fram och tillbaka.
”Jaså”, sa sländan. ”Har skeppet kommit tillbaka?”
”Har du sett skeppet förut?”, frågade jag?
”Jodå, nog har jag det”, sa sländan. ”Det har kommit och försvunnit några gånger.”
”Hmm”, sa Trolla. ”Jag undrar hur det kan komma och försvinna från en sjö när det bara finns några ynkliga åar som leder vattnet till sjön. Det undrar jag.”
”Nja”, sa sländan med sin lite ljusa röst, ”det beror ju på att det är ett rymdskepp.”
”Ett rymdskepp!”, utropade jag högt. ”Men rymdskepp brukar ju inte se ut som segelfartyg!”
”Brukar och brukar”, sa sländan. ”Vad vet du om det? Om ett rymdskepp kommer från en annan planet kan det väl se ut lite hur som helst, eller hur?”
”Så du menar”, sa jag, ”att det där segelfartyget, som nog är en fullriggare, är ett rymdskepp från en annan planet. Och du menar att det inte bara seglar på vatten, utan även i rymden. Är det så?”
Trollsländan nickade med sitt stora huvud.
”Aha”, sa Trolla lite tyst, som om hon talade för sig själv. ”Det förklarar saken. Ett rymdskepp, alltså. Intressant!”
”Jo”, sa sländan. ”Ett rymdskepp. Jag har talat med en av de två kaptenerna ombord en gång. De verkade rätt trevliga. Den ena kaptenen har skägg och en stor lapp för ena ögat. Den andra kaptenen är en kvinna. Hon röker pipa och sjunger.”
”Fick du reda på vad de heter?”, undrade Trolla.
”Jo”, sa sländan. ”Han heter Roger och hon heter Atti. Atti kallar Roger för Jolly Roger. Av någon anledning jag inte begriper. Kanske för att han jämt är glad. Roger kallar Atti för Attilas dotter.”
”Vem är Attila?”, undrade Trolla.
”Attila är en fruktansvärd jätte som bor i Hungarien”, sa sländan.
Jag tyckte att det mesta lät rätt märkligt. Men nu var vi framme vid ingången till gruvan. Man såg tydligt en trappa som ledde rakt ner i bergets djup.
”Ska vi gå ner här?”, frågade jag sländan.
”Just det”, svarade han. ”Nu ska vi gå ner i gruvan. Det vill säga ni två går, och jag flyger ner.”