Kapitel 24. Är Bimo Trolla eller är Trolla Bimo?

”Om ni väntar här ett tag”, sa trollsländan, ”ska jag ta mig en flygtur runt sjön för att se om jag kan hitta piratskeppet.”
Bimo och jag satte oss ner på stranden och trollsländan surrade högt upp i luften och försvann ut över sjön. Medan vi väntade vände jag mig till Bimo och sa:
”Bimo, är det du som pojke som är den egentliga trollkonstnären och som ibland förvandlar dig till hunden Trolla, som ju är en tik, eller är det Trolla som trollar och som förvandlar sig till pojken Bimo, och ibland till den där gumman?”
Bimo log när han såg på mig.
”Det är som du vill att det helst ska vara”, sa han.
”Men jag vill ju veta om hunden Trolla är ditt egentliga jag, eller om pojken Bimo är ditt egentliga jag.”
”Jaså”, svarade Bimo helt kort och sprack upp i ett ännu större leende. ”Och varför vill du veta det?”
”Tja”, sa jag, ”därför att det gör det aningen lite lättare för mig att förstå hur jag ska förhålla mig till dig. Det är ju som om man träffar en förklädd skådespelare utanför en teater. Är han förklädd till någon annan eller är den jag möter den som han är rent privat, om du förstår vad jag menar?”
”Asch”, sa Bimo, ”vad spelar det för roll egentligen? Är kungen kung även i hans badrum? Är drottningen drottning när hon reser till ett annat land och går omkring där ingen känner henne? Vem är jag? Är jag Bimo eller är jag hunden Trolla? Eller är jag möjligen någon annan?”
”Just det. Vem är du – egentligen? Vem är du mest?”
”Jag kanske bara är din drömbild”, sa Bimo och såg plötsligt allvarlig ut. ”Jag kanske bara är den som du vill att jag ska vara.”
”Nä, nu blir det för konstigt”, svarade jag. ”Du är väl ingenting som jag bara har hittat på, heller. Du sitter ju här bredvid mig. Jag pratar ju med dig. Du svarar mig. Du finns ju.”
”Ja, kanske det”, sa Bimo och log igen. Så reste han på sig och kikade ut över sjön.
”Titta”, sa han, ”nu kommer sländan tillbaka.”
Även jag reste på mig. Jag skakade lite på huvudet. Jag hade ju inte blivit ett dugg klokare. Men tills vidare tänkte jag att Trolla var den som kunde trolla och att hon var den som ibland förvandlade sig till en pojke, och någon gång till en gumma.
Trollsländan gjorde en mjuk landning bredvid oss.
”Rymdskeppet med piraterna är lokaliserat”, sa sländan. ” Det ligger just nu för ankar till höger en bit bort. Det verkar tyst och lugnt ombord. Piraterna sover nog middag.”
”Och vad gör vi nu?”, undrade jag.
”Vi ska ta min ubåt och åka ut till skeppet i den”, sa sländan.
”Har du en ubåt? En undervattensbåt?”, utbrast jag.
”Jag har många grejer”, sa sländan och utstötte en lång visselsignal. Efter en liten stund började vattenytan att krusas, och plötsligt dök det upp ett periskop ute i sjön.
”Vi måste simma ut och dyka in i ubåten”, sa sländan. ”Kom!”