Kapitel 28. Konsten att punktera ett skepp

”När vi kommit helt nära piratskeppet kommer jag och Herman att simma ut ur Subben”, sa Trolla som ställt sig på bakbenen. Hon blev ju liksom större då, verkade liksom lite mer myndig.
”Jaha, eh…jaha”, sa Trollsländan. ”Hörde kapten vad Trolla sa?”, frågade sländan högt till kaptenen som stod lutad över en skärm och tryckte på lite knappar.
”Jodå”, sa kaptenen, ”jag hör allt som händer här i navigationsrummet. Tjugo meter…vi har ungefär femtio meter kvar dit. Vi smyger tyst fram under vattnet, sakta, sakta. Nu snart…där har vi trettiofem meter, där har vi trettio, där har vi tjugofem…och nu…”, viskade kaptenen och drog tillbaka en spak, ”nu stannar vi. Tjugo meter. Var så goda, gå till utgångsslussen mina herrar”, sa han till Herman och Trolla.
”Mina herrar?”, fnös Trolla. ”Jag är en tik av finaste märke, kan inte du se sånt?” Trolla blängde på kaptenen, men gick på sina bakben bort med Herman till den dörr som vi kommit in genom lite tidigare.
”Hmm”, sa kaptenen, ”jag är inte särskilt road av att undersöka skillnader mellan han- och hondjur, bortsett från dem som tillhör min egen ras. Så är det med den saken.”
Sen utdelade kaptenen några raska order till sina besättningsmän och efter en liten stund började dörren glida upp. Herman höll i det långa röret med den vassa spetsen och så klev de ut genom dörren och in i slusskammaren. En slusskammare är ett litet, litet rum som finns mellan två dörrar i ubåten, en ytterdörr och en innerdörr. När man stängt innerdörren öppnas ytterdörren och då forsar det in vatten i slusskammaren. När Herman och Trolla simmat ut stängs ytterdörren, allt vatten i slusskammaren pumpas ut, och sen kan man öppna innerdörren igen – om man vill. Mycket fiffigt.
Trollsländan vinkade till mig och sa att det gick att följa vad Herman och Trolla gjorde under vattnet. Det fanns nämligen flera kameror på ubåtens utsida och de skickade bilder till en stor TV-skärm ombord. Jag kunde alltså se hur Trolla först simmade fram till det stora piratskeppet, under vattnet, och hur Herman med raska simtag simmade efter Trolla. Trolla pekade med en av sina framtassar på en punkt på skeppets undersida, precis mellan rodret och den djupa kölen. Herman simmade fram med det långa röret, satte den vassa änden mot den punkt Trolla visat på, och så tog Trolla fart och bet tag i den andra änden av röret med sina tänder och så tryckte hon med en väldig kraft röret mot skeppets undersida, och plötsligt såg man hur röret gled in i skeppet. Det var som att se hur man trycker in en smörkniv i ett paket med lite rumsvarmt smör. Herman hjälpte till med sina händer och röret gled allt längre in…och var plötsligt försvunnet. Trolla vinkade med en av sina framtassar till Herman och så såg man hur de båda sakta simmade upp till ytan.
”Periskop upp!”, kommenderade kaptenen och en av besättningsmännen tryckte på några knappar och ubåtens periskop gled upp genom vattnet och över vattenytan. Kaptenen kikade in i periskopet och talade om för oss andra vad han såg. Trolla och Herman var bara uppe en stund för att hämta luft. Piratskeppet låg där det låg, tyst och stilla, och ännu hade ingen synts ombord på skeppet. Alla låg nog och sov.
”Nu dyker de ner igen. Det är dags att öppna ytterdörren”, sa kaptenen och tryckte på en knapp. Efter en liten stund öppnades innerdörren och in kom en dyvåt hund och en lika dyvåt Herman.
”Så där, ja”, sa Trolla. ”Då var det gjort.”
”Och vad är det ni egentligen har gjort?”, frågade jag. ”Jag såg bara hur ni sköt in ett rör i det stora skeppet.”
”Just det”, sa Trolla. ”Vi har därmed punkterat det.”
”Och vad händer med skeppet när ni har punkterat det?”, undrade jag.
”All luft bubblar ut ur skeppet, förstås”, sa Trolla.
”All luft? Men om luften bubblar ut ur det smala röret fylls det ju bara på med ny luft från luften runt omkring skeppet, eller hur?”, sa jag som inte riktigt förstod vad som hände.
”Den luften har piraterna inte så stor nytta av”, förklarade Trolla. ”De har nämligen med sig en helt egen luft från sin planet ute i rymden. Glöm inte bort att det är ett rymdskepp.”
”Men vi såg ju piraterna med kapten Roger och kapten Atti tidigare, och då verkade det ju som om de kunde andas även vår luft här på jorden. Jag såg inte att de hade några rymddräkter på sig.”
Nu grep Trollsländan in.
”De kan bara vara i vår luft några timmar. Sen måste de in i alla skrymslen i sitt skepp för att andas sin egen planetluft. Deras luft finns alltså ombord”, sa sländan.
”Och vad händer när ni nu tömmer skeppet på deras egen luft?”, frågade jag. ”Kommer de att dö?”
”Nej”, sa Trolla. ”De kommer att klara sig. Men de kommer att få bråttom hem, och jag tror inte att de vågar komma tillbaka hit igen. Herman och jag har punkterat skeppet och det kommer mycket snart att ge en viss effekt. Vi kan nog se en del av den effekten via ubåtens skärmar och dess periskop”, sa Trolla.